Färg, yta och gestaltning - workshop
Missade början av dagens workshop på grund av kortslutning i hjärnan, förväxlade tiden en aning. Dagen bestod av bland annat visualiseringsövningar, avdramatisera skapandet och byta alster med varandra för att fortsätta på ett nytt spår. Bilden visar ett exempel från när vi arbetade med flytande tusch. När jag fick målningen i handen var det en ifylld cirkel med stänk omkring vilket fick mig att tänka på planeter och rymden som jag sedan målade vidare på.
Känslan att lämna ifrån sig sitt egna smått påbörjade alster var perplex, eftersom att vi inte visste att hur arrangemanget såg ut vid start. Först var min tanke att jag ville arbeta vidare på den målning jag precis börjat med men det var också bra att få lämna ifrån sig något ofärdigt. När är egentligen någonting färdigt? Detta skapade en avdramatisering och på sätt och vis en kreativ gemenskap, det var det härligt att få arbeta vidare på en annan målning, just för att vi alla ser, tolkar och skapar olika utifrån olika erfarenheter, bakgrund och fantasi. Något jag kom underfund med under denna process var att jag alltid har en låt som spelas på repeat i huvudet när jag målar eller ritar. I detta fallet hade jag Planet Caravan med Black Sabbath som spelades om och om igen, vackert. Det var också ett väldigt lugn som fyllde min kropp under denna övning, som om att det bara var ett tillfälle till att andas och njuta.
Eftersom att alla har helt olika referensramar, fäblesser och åsikter kring hierarkin om de olika teknikerna en kan använda för att skapa så stämmer min sanning förmodligen inte överens med andras. Här kommer mina tankar kring det:
Skissa ser jag som ett nödvändigt ont många gånger, dock är det helt beroende på situation. Exempelvis kan det vara avgörande när en ska få fram en planritning till ett hus för att skissen alltid är i en "förändringsfas" som anpassar sig efter en viss vision. En skiss är även en bra utgångspunkt som kan vara trevlig att förhålla sig till i lägen om osäkerhet (eller stor säkerhet) kring en teckning. Men ibland kan skissen vara värdelös i den bemärkelse att det hämmar improvisation inom skapandet.
Teckna ser jag som två helt skilda saker, det första jag ser i huvudet är serietecknande som ofta är rakt på sak, inte så mycket detaljer eftersom att teckningarna bara är komplement till en historia som skall berättas. Det andra jag ser är otroligt detaljerade och mer verklighetstrogna bilder, stilleben och porträtt exempelvis. Vilket skapar ett otroligt brett spann inom definitionen av vad teckna kan vara.
Kladda upplever jag uppstår i situationer där en antingen ska utföra en uppgift snabbt eller när en är uttråkad och bara låter pennan/penseln vandra.
Rita ser jag som "toppen av näringskedjan", kan bero på hur jag själv i livet valt att ladda ordet men det innebär en viss status att kunna rita, vare sig det är surrealistiska eller realistiska motiv. Större uppmärksamhet på detaljer, färg och form än i någon annan kategori. Till skillnad från att teckna så är det bilden i detta fall som berättar historien - som ännu en gång kan tolkas på helt olika nivåer på grund av våra referensramar, vilket är bildens superkraft i min mening.
Kludda görs då fokuset är någon helt annanstans, exempelvis när en talar i telefon.
Egentligen är det svårt att rangordna dessa tekniker i någon fallande ordning eftersom att de är helt situationsbundna och ofta lever i symbios. De kan inspirera varandra och det fina är att en aldrig vet förrän efteråt vad ett kladd eller kludd kan bli - kanske en magisk teckning, karaktärer till en serie eller en surrealistiskt ritade bilder på havsvarelser som ännu bara finns i fantasin.
Missade början av dagens workshop på grund av kortslutning i hjärnan, förväxlade tiden en aning. Dagen bestod av bland annat visualiseringsövningar, avdramatisera skapandet och byta alster med varandra för att fortsätta på ett nytt spår. Bilden visar ett exempel från när vi arbetade med flytande tusch. När jag fick målningen i handen var det en ifylld cirkel med stänk omkring vilket fick mig att tänka på planeter och rymden som jag sedan målade vidare på.Känslan att lämna ifrån sig sitt egna smått påbörjade alster var perplex, eftersom att vi inte visste att hur arrangemanget såg ut vid start. Först var min tanke att jag ville arbeta vidare på den målning jag precis börjat med men det var också bra att få lämna ifrån sig något ofärdigt. När är egentligen någonting färdigt? Detta skapade en avdramatisering och på sätt och vis en kreativ gemenskap, det var det härligt att få arbeta vidare på en annan målning, just för att vi alla ser, tolkar och skapar olika utifrån olika erfarenheter, bakgrund och fantasi. Något jag kom underfund med under denna process var att jag alltid har en låt som spelas på repeat i huvudet när jag målar eller ritar. I detta fallet hade jag Planet Caravan med Black Sabbath som spelades om och om igen, vackert. Det var också ett väldigt lugn som fyllde min kropp under denna övning, som om att det bara var ett tillfälle till att andas och njuta.
Skissa ser jag som ett nödvändigt ont många gånger, dock är det helt beroende på situation. Exempelvis kan det vara avgörande när en ska få fram en planritning till ett hus för att skissen alltid är i en "förändringsfas" som anpassar sig efter en viss vision. En skiss är även en bra utgångspunkt som kan vara trevlig att förhålla sig till i lägen om osäkerhet (eller stor säkerhet) kring en teckning. Men ibland kan skissen vara värdelös i den bemärkelse att det hämmar improvisation inom skapandet.
Teckna ser jag som två helt skilda saker, det första jag ser i huvudet är serietecknande som ofta är rakt på sak, inte så mycket detaljer eftersom att teckningarna bara är komplement till en historia som skall berättas. Det andra jag ser är otroligt detaljerade och mer verklighetstrogna bilder, stilleben och porträtt exempelvis. Vilket skapar ett otroligt brett spann inom definitionen av vad teckna kan vara.
Kladda upplever jag uppstår i situationer där en antingen ska utföra en uppgift snabbt eller när en är uttråkad och bara låter pennan/penseln vandra.
Rita ser jag som "toppen av näringskedjan", kan bero på hur jag själv i livet valt att ladda ordet men det innebär en viss status att kunna rita, vare sig det är surrealistiska eller realistiska motiv. Större uppmärksamhet på detaljer, färg och form än i någon annan kategori. Till skillnad från att teckna så är det bilden i detta fall som berättar historien - som ännu en gång kan tolkas på helt olika nivåer på grund av våra referensramar, vilket är bildens superkraft i min mening.
Kludda görs då fokuset är någon helt annanstans, exempelvis när en talar i telefon.
Egentligen är det svårt att rangordna dessa tekniker i någon fallande ordning eftersom att de är helt situationsbundna och ofta lever i symbios. De kan inspirera varandra och det fina är att en aldrig vet förrän efteråt vad ett kladd eller kludd kan bli - kanske en magisk teckning, karaktärer till en serie eller en surrealistiskt ritade bilder på havsvarelser som ännu bara finns i fantasin.
Kommentarer
Skicka en kommentar