#3
Min provisoriska ateljé nere i Småland, hylla för skulpturerna, kniv till leran, vattenburkar och penslar (som jag knappt använde) för att få en jämnare yta på skulpturerna.
I mitt skulpterande provade jag olika metoder.
1. Lyssna på musik
2. Ha det helt tyst omkring mig
3. Inte kolla på vad det är jag gör utan lita helt på känsla och känsel
Upplevde att den tredje metoden var den mest givande i mitt gestaltande, så större delen av skulpturerna är gjorda på ren känsla. Det var lugnande, skapade mer engagemang och motivation till att fortsätta projektet. Vilket är väldigt intressant för det var genom denna metod som jag helt och hållet släppte mitt resultatfokus som jag var rädd att inte komma från i början av processen. Det gav utrymme till reflektion och öppnade upp för nya tankar och mönster hos mig, som jag ser oerhört positivt i mitt skapande. Ska bli spännande att se hur pass påverkad jag blivit av det här i det långa loppet, kommer jag att återgå till ett ständigt resultatfokus eller kommer finna mig själv i det ovetande stadiet i framtida kreationer?
Dags för bränning av mina normbrytande kroppar i olika positioner! Under processens gång insåg jag att jag varken har tålamod till att göra små armar och händer men också att de till största sannolikhet kommer att spricka i bränningen, så det uteslöts i början av skapandet. Det kanske inte syns så väl på bilden ovan men det är en blandning av kroppar, en del är halvkropp, några är kapade på mitten av överkroppen, några lutar sig framåt medan några bara är stora magar.
La halm i en oljetunna i olika lager och varvade med skulpturerna, vilket var en dålig idé som ni strax ska får se...
Inne i den icke tända brasan väntar nu skulpturerna på att få bli brända.
Bild på hur hela bränningen fallerade... tunnan välte mitt i allt...
Dagen efter när elden slocknat och svalnat kunde jag se hur hela projektet blev.
Efter lite grävande kunde jag konstatera att mer än hälften av alla skulpturer var krossade, vilket ändå var över förväntan! Jag var helt säker på att allt skulle krossas men några är hela och delvis hela. Önskar nu i efterhand att jag tagit fler bilder pre-bränning, eftersom att de flesta krossades i elden...
Det jag hade kunnat göra annorlunda, som jag ska göra annorlunda nästa gång jag bränner är att packa färre skulpturer i varje tunna (för nästa gång lär jag behöva fler tunnor) och förankra tunnan bättre. Denna gången föll tunnan ganska tidigt under bränningen men om jag antingen gräver ner tunnan en bit i marken eller lägger stenar runt omkring och på tunnan för att förhindra ett onödigt fall.
Nu återstår det bara att se om skulpturerna lyckas överleva den långa tågfärden från Småland till Göteborg, to be continued...
Det som har varit mest spännande under denna gestaltning, förutom själva skapandet, har varit att utforska maktrelationen mellan mig och materialet. Till en början gick jag in med en skräckblandad förtjusning som successivt växte till ett inre driv till att utmana mig själv i min process men också en önskan om att fortsätta utmana mig själv mycket mer i framtiden. Aldrig ska jag strunta i att skapa i ett främmande material på grund av att jag har förutfattade meningar för hur det beter sig och min förut hämmande inställning till att gå utanför min comfort zone.
Kort och gott - don't knock it till you've tried it!
De sista stegen i min process nu är att fundera ut hur jag vill presentera de skulpturer som överlevde och eventuellt skriva ut bilder från processen till redovisningen. Eftersom att jag var övertygad om att ALLA skulpturer skulle förvandlas till svart kross så är jag nöjd med resultatet, kommer definitivt att svartbränna fler gånger i framtiden!
Hej Mimmi! Skickar handledningen jag skrev till igår här också!
SvaraRaderaKul att äntligen få se hur det gick med leran! Upplevde du att leran räckte? Minns att du var lite tveksam innan till hur många skulpturer den skulle räcka till. Vad härligt att du helt lyckades komma ifrån resultatfokuset också! Jag förstår inte riktigt vad du menar med att du inte tittade på det du gjorde, menar du att du blundade medan du formade skulpturerna? Om ja, gick du tillbaka och ändrade något när du sedan fick se dem? Kanske kan du prova metoden att lita på din känsel även i något tvådimensionellt material, alltså blunda och måla samtidigt.
Skulpturerna ser väldigt fina ut och jag hoppas de överlevde frakten från Småland! Du skriver att du struntade i att göra händer och fötter på grund av att de antagligen inte skulle hålla, men finns det någon anledning till att du valt att göra kropparna ”huvudlösa”? Tänkte du innan du formade leran ungefär hur kropparna skulle se ut eller var det någonting som också växte fram under processen? Vad tråkigt att så många av skulpturerna gick sönder i bränningen. Var det på grund av att tunnan välte eller är det vanligt överlag att vissa skulpturer går sönder när man svartbränner? Det var tur att några stycken klarade sig i alla fall, dom ser väldigt häftiga ut på bilderna! Hur många var det som klarade sig?
Du beskriver att det som nu återstår är att bestämma hur du ska ställa ut skulpturerna. Ska alla kropparna stå tillsammans i en grupp eller har du tänkt ställa upp dem på något annat sätt? Vi pratade tidigare om att du eventuellt kunde komplettera med foton från bränningen, håller du fortfarande fast vid den idén?
Jag undrar också hur det gick med linoljan, fungerade det att polera skulpturerna så de fick en blank yta eller behöll du den matta ytan? Det ska bli jättespännande att se dom!
/Josefin